Vandringsturnén

Tidigare år

"Varför måste jag vandra och vandra? Det finns så många klokare bestyr..." sjunger Paradis-Oskar klokt i "Rasmus på Luffen".

En sommar för många år sedan satt två kamrater på Siljans Konditori och spekulerade om att det vore mäktigt att vandra från Siljansbygden längs den gamla Dalkarlsvägen ner till Stockholm.

Sagt och gjort och 99 gånger av 100 stannar såna här upptåg vid idéstadiet. Men en av kamraterna hette Stiko och var lite mera äventyrligt lagd än den andre. Han gav sig således våren 2007 iväg på en något förvirrad men målmedveten luff ner mot huvudstaden. Tanken var att spela för mat och husrum om kvällarna och sen får vi se varthän det bar. Det bar hela vägen ner till Stockholm!

En ung och oförstörd Stiko ska med lite rädd blick ta sig an den första vandringsturnén 2007. Foto: Roland Petterson, DD

Sedan dess har Stiko Per Larsson varje vår gett sig ut på en vandring med gitarren.

Dalarna övergavs och hans fötter och musik har burit honom både till Oslo, Köpenhamn, Göteborg genom de svenska landsbygderna. Alltid med gitarren med sig och en trogen skara följeslagare på konserterna eller genom de digitala kanalerna. Han har också haft trogna kamrater med på alla resor utom den första. Michel Benoit och hans hund Alvik har troget vandrat brevid under fyra vandringsturnéer. Peter Faxvall har kört följebilen i tre år och förra året kördes följebilen av Henrik Jansson och Emil Rotsjö, med i bilen fanns också korvälskaren Olle Bagarn Brandin. Emil och Bagarn är även med på årets turné.

Stiko tar paus på en åker utanför Kolbäck 2010, på väg mot Oslo. foto: Michel Benoit

Temat är alltid detsamma. Han vandrar några mil om dagen och stannar på kvällen till för en konsert. Från början var det idel spontana konserter på en hel del märkliga spelplatser men nu för tiden liknar vandringsturnén en mer traditionell turné med planerade stopp varje kväll. Stiko har genomfört fem vandringsturnéer tidigare år, och årets vandring blir den längsta hittills.